Vrede

Måste avreagera mig.

Såhär var det: efter att ha spenderat en hel förmiddag i ett väntrum på vårdcentralen, helt i onödan, lyssnades till två tjattriga tanter fullproppade med botox, tänkte jag att nu när skolan är slut för dagen ska jag istället för att åka hem till en tom lägenhet, bege mig till secondhandaffären Gengåvan. Det var jag ju värd, liksom. Jag menar, det är ju ett så underbart ställe och jag behövde verkligen ett positivt inslag i min i övrigt så jobbiga dag.
         Sagt och gjort. Jag vandrade till Gengåvan i det växlande solskenet med min iPod i öronen som vanligt. Som bakgrundsfakta vill jag också nämna att jag för någon eller några veckor sedan sett en fantastiskt snygg soffa i denna secondhandaffär, för otroliga 350 kronor (!) och mitt syfte med utflykten idag var delvis att få ändan ur vagnen och faktiskt köpa denna soffa.
        Nåväl. Jag styr omedelbart stegen mot möbelavdelningen och kan ganska snart konstatera att min kära soffa har rövats bort av någon annan. Den finns helt sonika inte kvar. Puts väck. Jag får lust att fälla en tår eller två men denna känsla varar tack och lov inte mer än kanske tio sekunder. För jag får syn på något annat. Någonting minst lika vackert.
        Jag ska försöka beskriva den, fast att inga ord liksom är värdiga. Men here we go. Tänk er en byrå och ett skåp på samma gång, kanske en och en halv meter hög, i brunt vackert trä (är ingen höjdare på det där med att precisera träslag men trä kunde jag iallafall lista ut att det rörde sig om), gammaldags, ser ut att ha sitt ursprung i kanske sextiotalet. Jaha, en gammal byrå tänker ni nu. Men nej. För i byrån/skåpet fanns en inbyggd LP-spelare och en förstärkare! Oh my, jag måste testa om den fungerar tänker jag och lägger den där vassa grejen (erhm, ja, vad den nu heter), på själva skivan, och vroom så hoppar dånande musik igång! Allas blickar riktas mot mig och jag flyttar, smått rodnande, bort den där vassa grejen igen. Ställer mig sedan för att se på och njuta av denna underbara tingest och tänker som så att jag ska vandra ett varv i affären för att se om det är något annat jag också vill ha. Lämnar motvilligt men ändå med en slags "materiella-ting-lycka" denna vackra möbel bakom mig och beger mig iväg.
        Kollar igenom klädesavdelningen, husgerådsavdelningen, skiv- och bokavdelningen, och teknikavdelningen och även om jag hittar många fina saker så kan ingenting riktigt mäta sig med byrån/skåpet jag funnit. Glad i hågen beger jag mig tillbaks till möbelavdelningen för att handla. Då ser jag att det ligger en lapp på byrån/skåpet. Till min fasa inser jag att det är någon jävel som har RESERVERAT den. Va fan?! Jag var borta i högst fem minuter och någon har redan roffat åt sig den! Så ofattbart oförskämt och fräckt! Mitt hjärta sjunker till golvet. Men, jag tänker inte ge mig så lätt. Ger mig själv en sekund eller två till att förbereda mig för strid. Sedan går jag med bestämda steg fram till en av expediterna och talar om att jag minsann också är intresserad av den där möbeln. Han lovar att reservera den åt mig efter att den första kundens reservationstid har gått ut, men han var ju faktiskt först, säger expediten, och jag får helt enkelt vänta och hoppas på det bästa. Det vill säga, ur min synvinkel, att "den första" kunden går och blir ihjälbiten av något slags monster. Jag inser dock osannolikheten, och ja, mina värsta farhågor besannas. Kunden, som visar sig vara en äcklig raggare med skinnväst och polisonger ner till knäna, kommer fram till expediten och säger hånflinande: Ja, då är det bara att vi börjar göra affärer nu då!
        Alltså det går inte att beskriva min vrede. På vägen ut ser jag framför mig i mitt stila sinne hur jag gång på gång vandaliserar denna motbjudande man med ett basebollträ eller liknande. Jag är inte en aggressiv person i vanliga fall, vill jag tillägga för att undvika eventuella missförstånd, men jag blev så chockad och så förbannad. Men, jag fick acceptera fakta och snällt knalla iväg mot bussen utan den vackra möbeln i min ägo.
      Tvi vale, som vi brukar säga hemma på vischan.


/U

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0